kom för ett tag sen hem från stallet, red ett pass med Choppe. känder riktigt skönt att få rida nu efter all tid som jag mått så jävla dåligt. jag mår fortfarande dåligt men jag känner mig glad som orkade ta mig till stallet och rida ett pass, för nu känner jag hur skönt det var att få sätta sig på en häst rygg och låta kärleken till hästen och ridningen stöta bort alla dåliga tankar och känslor.

på hästryggen mår jag som bäst. till och med mamma som vet att jag mår sjukt dåligt sår att jag var lycklig. jag svär, det kändes som om vem som hellst skulle kunna se lika tydligt att jag är lycklig på hästryggen än om det stod 'LYCKLIG' i pannan på mig :P
men de iaf, det känndes riktigt jävla skönt, så nu sitter jag och äter lite chips som belöning, för just nu mår jag helt okej.

och Jeanette, jag förlåter dig. jag är inte glad, men jag förlåter dig.

jag fattar verkligen inte, när jag behöver hjälp så finns ingen där, men när jag ger upp så kommer helt plösligt alla mina såkallade vänner och säger att jag inte får ge upp? jag fattar inte.
jag svär, jag fattar ingenting?! försöker ni bara driva med mig? försöker ni få mig att inte ge upp bara så ni ska kunna bryta ner mig senare? 
idioter.

jaja, käkade nyss pizza, men ångrar mig nu. jag ska ju bli smal, pizza hjälper absolut inte!

men ja. bye