sitter här och tjockar i mig godis för att få attackerna att minska.. men jaaa, jag känner mig totalt jätte övergiven..  ingen av mina systrar är hemma, jag har inte träffat mina vänner sen sommarlovet började (förutom Amanda och Tova), mamma och pappa ligger och sover och här sitter jag, totalt ensam i mörkret och snackar med en av dom få som alltid finns här för mig, dag som natt. Angelika <3

med Angelika kan jag var mig själv, jag kan vara hur galen som hellst utan att hon bryr sig, för hon är lika galen, thank you for loving me <3

igår 'råkade' jag ge mig själv en fläskläpp.. men den hade försvunnit när jag vaknade, vilket jag är glad över.

på söndag SKA jag och Angelika hänga, jag har saknat henne myyycket <3

jag är perfekt som jag är, jag behöver inte fixas. jag är värd något, jag är inte värdelös! jag är vacker, jag förtjänar att vara lycklig.

OCH DÄR TOG DRÖMMEN SLUT..

jag tror att mina systrar inte bryr sig om mig längre.. även fast dom säger att dom älskar mig så känns det inte som det..  pappa har knappt tid för mig och mamma.. tja hon försöker nå fram till mig men jag vet inte varför jag inte försöker möta henne på vägen.. jag känner mig verkligen hemsk för jag vet att hon verkligen vill få mig att må bra igen.. förlåt.

  <--- titta på mina fina ögon och ignorera det andra fula

min pappa har varit borta hela dagen och har inte kommit hem än.. kom hem nu då! klockan är ett på natten. han är ute på en åktur med motorcykeln.. men han borde komma hem nu! snälla pappa kom hem.

  please daddy, come home.